Svenska Pistolskytteförbundet nyhetsbrev 1/2013

Publicerat av

NYHETSBREV 1/2013

Vapenutredningen lämnade sitt betänkande till Justitieministern den 31 januari.

Förbundet har under utredningens gång haft tillfälle att framföra sina synpunkter vid två hearingar. Dessutom har Förbundets representanter uppvaktat utredningssekreteraren och mer ingående förklarat hur vi ser på denna fråga.

En länk till utredningen i dess helhet finns utlagd på Förbundets hemsida. Här följer ett sammandrag av utredningens betänkande sedd ur Förbundets perspektiv.

Straffet för grova vapenbrott
Utredningen föreslår att straffmaximum för grovt vapenbrott höjs från fängelse i fyra år till sex år. Vidare att straffskalan för grovt vapenbrott delas upp i grovt vapenbrott och synnerligen grovt vapenbrott. Straffminimum för grovt vapenbrott sätts till sex månader och för synnerligen grovt vapenbrott till två år.

Prövning av föreningar för jakt och målskytte
Utredningen föreslår att begreppet sammanslutning i vapenlagstiftningen ersätts med begreppet förening. Detta innebär att begreppet förening kan innefatta såväl en huvudorganisation (exempelvis SPSF) som en lokal förening (exempelvis pistolskytteklubb). För tydlighetens skull används här begreppen huvudorganisation respektive förening.

Utredningen föreslår vidare att det skall införas ett nytt system för prövning av föreningar för jakt och skytte. Prövningen skall göras i två led, auktorisation respektive tillstånd. Vid auktorisationen skall prövas om föreningen är ideell (i motsats till kommersiell) och har stabil organisation, kontinuerlig skytteverksamhet och ordning för säker vapenhantering. Prövningen utförs av Rikspolisstyrelsen (RPS) som även får meddela föreskrifter om ovan nämnda krav. I huvudsak auktoriseras huvudorganisationerna men även föreningar skall i vissa fall kunna bli auktoriserade.

Utredningen föreslår vidare att tillstånd att inneha vapen endast får meddelas auktoriserade organisationer eller till dessa anslutna föreningar. I vapenförordningen införs en särskild bestämmelse om vilka uppgifter en förenings ansökan om tillstånd att inneha vapen skall innehålla.

I huvudsak innebär utredningens förslag att nuvarande praxis författningsregleras.

Enskildas innehav av målskjutningsvapen
Utredningen anser att det är mycket viktigt att kunna säkerställa att intygen om aktivitet och skjutskicklighet (föreningsintygen)är utfärdade av en förening som är seriös och att intygen därigenom uppnår en hög kvalitet. Utredningen föreslår därför att föreningsintyget skall lämnas av styrelsen (innebär protokollfört styrelsebeslut att utfärda intyget) i förening som är ansluten till auktoriserad huvudorganisation samt att den förening som utfärdar intyget inom ramen för sin verksamhet bedriver skytte med sådana vapen som ansökan avser.

Förslaget innebär en skärpning så till vida att endast föreningar anslutna till auktoriserad huvudorganisation får utfärda föreningsintyg samt att styrelsen kollektivt skall besluta om utfärdande av intyget.

Utredningen konstaterar att för att en enskild person skall erhålla tillstånd till innehav av vapen för målskjutning ställs bland annat krav på aktivt medlemskap i skytteförening men att aktivitetsbegreppet inte är definierat. Av utredningens direktiv framgår att det finns skäl att tydliggöra begreppets innebörd. Utredningen konstaterar att det är viktigt att det tydligt framgår vad som krävs för att aktivitetskravet skall anses vara uppfyllt. Detta såväl för den sökande som för föreningarna som skall utfärda intyg. Utredningen konstaterar också att

• Utbudet av tränings- och tävlingstillfällen varierar mellan olika föreningar varför det kan vara svårt att på ett rimligt och enhetligt sätt ange vad som skall innefattas i kravet på aktivitet.

• Det bör tas hänsyn till att skyttens behov av vapen är individuellt och beroende av hur många grenar han/hon tränar och tävlar i.

• Frågan om hur man skall förfara om en skytt under begränsad tid inte har möjlighet att bedriva aktivt skytte bör även beröras

• Aktivitetskravet bör delas upp i två delar. Det grundläggande kravet för första vapnet och de krav som skall ställas för vapen två, tre osv. Utredningen ställer sig tveksam till att aktiviteten bedöms på samma sätt vid dessa prövningar, främst utifrån svårigheten att vara lika aktiv med samtliga vapen.
Utredningen konstaterar slutligen att det med hänsyn till uppgifternas detaljerade karaktär är lämpligt att i föreskriftsform närmare ange vad som fordras för att aktivitetskravet skall anses vara uppfyllt. Utredningen föreslår därför att RPS får meddela närmare föreskrifter om de krav på aktivt medlemskap som gäller för tillstånd till innehav av målskjutningsvapen.

Villkoren för enskildas innehav av målskjutningsvapen är med anledning av Polismyndighetens i Västra Götaland hantering av licensärenden av vital betydelse för Förbundet och dess medlemmar. Som framgår av ovan har utredningen, åtminstone till viss del, lyssnat till våra synpunkter vilket är av stor betydelse.

Förutsättningar för innehav av halvautomatiska skjutvapen för målskytte
Vapenutredningen konstaterar att om ett vapen kommer i orätta händer kan skadeverkningarna bli mycket större om vapnet har hög eldkraft. Utredningen föreslår därför att tillstånd att inneha halvautomatiska kulgevär för målskytte inte får meddelas för sådana vapen som kan laddas med mer än sex patroner samt att tillstånd att inneha halvautomatiska kulgevär skall tidsbegränsas att gälla i högst fem år. Att notera är att utredningen också säger att ett liknande resonemang torde kunna tillämpas på enhandsvapen men att utredningen dock i nuläget anser att det ur ett brottsförebyggande perspektiv är tillräckligt att föreslå en reglering avseende de halvautomatiska kulgevärens magasin.

Vapenmagasin
Analogt med resonemanget avseende halvautomatiska kulgevär föreslår utredningen att vapenmagasin skall jämställas med skjutvapen enligt 1 kap 3§ vapenlagen. Detta innebär bland annat att innehav av vapenmagasin som inte är fogade till vapnet kräver tillstånd. Men utredningen föreslår också att den som har tillstånd att inneha ett visst vapen för skjutning också får inneha magasin till vapnet utan särskilt tillstånd. Detta är analogt med vad som gäller innehav av ammunition.

Sammanfattning och SPSF:s inställning till fortsatt arbete
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att utredningen åtminstone delvis lyssnat på våra synpunkter och tagit dem till sig. Förbundet kommer att få utredningens betänkande på remiss omkring den 1 mars. Sedan är remisstiden normalt tre månader. Remissvaret blir mycket viktigt (liksom dialogen med RPS i ett senare skede när föreskrifterna skall skrivas) varför Förbundsledningen kommer att ägna mycken möda åt utformandet av detsamma. Sedan följer den sedvanliga beredningen på Justitiedepartementet varefter regeringen lämnar proposition till riksdagen, som förmodligen beslutar om ändringar i vapenlagen under våren 2014. Regeringen fattar beslut om ändringar i vapenförordningen Utredningen föreslår att lagändringarna skall träda i kraft den 1 juli 2014 varefter RPS har att utfärda föreskrifter.

Utan att föregripa remissarbetet kan vi redan nu konstatera att även om utredningen i stort inte innebär något hot mot Förbundets verksamhet just nu finns det ett antal aspekter av den som kan innebära allvarliga hot på längre sikt. Inte minst gäller detta hur RPS’ roll i hanteringen av aktivitetsintyg och licensgivning kommer att te sig, och hotbilden mot alla halvautomatiska vapen – inklusive pistoler – som ligger latent i utredningen. Det gäller därför för Förbundsledningen att hantera dessa frågor på ett strategiskt sätt. Det första steget i denna riktning är att skriva ett välformulerat remissvar på utredningen. Sedan kommer Förbundsledningen att föra en kontinuerlig dialog i frågan medlagstiftaren, d.v.s. riksdagens ledamöter, och regeringen – d.v.s. justitiedepartementet.

Med skyttehälsningar

Mats Stoltz
mats.stoltz@pistolskytteforbundet.se